16/3 Tjugotio (Om en flyktinstinkt som inte riktigt finns.)

Jag har en märklig flyktinstinkt.

Min flyktinstinkt gäller inte mig själv, det är inte jag som ska fly, det är alla andra.

Jag stannar till, musklerna spänner sig, adrenalinet börjar pumpa, kroppen gör sig redo för flykt...

Sen smäller det. Jag behöver inte fly, jag kan gömma mig bakom ett ridå av aggressioner och ilska. Jag låter andra fly och lämna mig kvar.

Men hållplatsen blir densamma som för de flyende. Ensamhets Strand, längst ut på linjen.
Och sen börjar resan hem igen...