Och han har lovat att inte läsa på allvar. Att se det som litteratur.
Så han läser en saga om en flicka som inte riktigt finns, men som ändå betyder mycket.
Och han läser att hon varit irriterad. Och att någon ringt.
Personen som ringt hade kallat henne för kakan, trots att hon sa ifrån.
Och han borde inte bry sig.
Men det gör han.
Han knyter näven.
Och funderar över hur lustigt det skulle låta när någon frågar "Får jag kalla dig kakan?" utan tänder.
Och han tänker; det är värt att ta reda på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar