Men inspirationen börjar leta sig tillbaks oftare och oftare nu, och det kanske helt enkelt blivit dags att släppa lite på tyglarna, sänka ribban och inse att allt jag skriver är mer eller mindre fantastiskt.
Idag har jag byggt en barkbåt. Eller, egentligen inte. Men jag bröt av en gren och kastade i en vattenpöl och Fan vad nostalgin flödade. Men just det tänker jag inte skriva om nu. Frågan är vad jag ska skriva om, och vem, vad eller vilka jag ska skriva till. Funderar på att börja kommentera min egen blogg, kan vara en idé. Så får det bli.
Från och med nu är min blogg en konversation med mig själv.
Låter som en helt värdelös idé.
SvaraRaderaRaka skallen och säg upp mig, kom igång nu för Fan! Jag kan ju inte lasta över ansvaret för bloggen på mig själv?
Min jävla idiot, nån ordning får det väl fan vara?
Jo, det får väl det.
SvaraRaderaSkönt att jag har mig själv att tala mig själv till rätta.
Bot och bättring inlovas.
Ja, men verkligen!
SvaraRadera