onsdag 21 juli 2010

Tell me what you know about dreams...

...har inget med inlägget under att göra.

Jag klarar mig, alltid, oavsett. Däremot går det inte alltid bra.
Senaste tiden, eller tja, sen senaste inlägget, har jag fan varken varit kapabel att läsa eller skriva.

Skulle kunna skylla det på fördummande substanser men det är ju som sagt bara ett skyll. Sanningen är nog den att jag velat vara dum. Det är enklare så. Är man smart har man ett ansvar, är man dum finns "jag kan inte" väldigt nära till hands.

Men nu är jag nog fan less på det. Tror jag. Tänker tvinga mig själv att leva mitt liv som jag vill det igen. Räcker med ångest, räcker med depressioner, räcker med ligga och lata mig och all förbannad jävla skit jag hållt på med.

Som jag sagt ett flertal och för många gånger till vänner, gör vad fan du vill så länge du klarar av det. Känns ju löjligt att jag själv inte följer det rådet.


Hursom, kom på en grej jag tänkt på, kanske utvecklar sen, eller nu. Sen.

Jag har länge haft en teori om att alla skulle bli glada om de bara såg saker på mitt sätt. Därför har jag också blivit förbannat jävla duktig på att argumentera. Problem kommit när jag stött på betongväggar som de kallas, en del smarta med rätt anledning. En del pretentiösa fittor som kommer komma långt, men åt fel håll, i livet.
Med tiden har jag börjat lessna på dessa, känt skyll er själva, skrattat och gått vidare, eller suckat och vänt om.
Insåg idag vad mitt problem är. Hur fan ska jag kunna bevisa att min sida är bättre, om jag inte kan redovisa deras sida fullständigt?

En självklarhet, en enkel sådan, men också något som Ingen verkar ha insett den genialiska enkelheten i.
Jag börjar nu. Gör ett försök att göra det på mitt vanliga fuckup-sätt, tror på ett misslyckande men vägrar tillåta det. Kan bli kul.

Hursom, tror jag är back fuckers, tror jag är back.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar